Drömmen om storvinsten

Svenskarna spelar på trav som aldrig förr. Travbanorna runt om i Sverige lockar tusentals besökare vid varje tävling och spelbutikernas omsättning ökar stadigt. Numera sker också mycket spel via internet. 

– För mig handlar det främst om spänningen, men också om att hålla drömmen om storvinsten vid liv, säger Carl-Magnus Elg, en av alla dem som varje vecka spelar på trav.

Det är en småkylig onsdagskväll. Uppvärmningen av hästarna på Solvalla är i full gång och några medelålders män står längs staketet som omgärdar den ovala travbanan och klockar hästarna när de passerar. Allt för att samla på sig så mycket information som möjligt innan det är dags att lämna in spelen för kvällen.

Häst

Drygt 3 000 travintresserade har tagit sig till Nordens största travbana, Solvalla, nordväst om Stockholm. En del tar plats ute längs med upploppet, medan andra sätter sig inne på någon av restaurangerna för att betrakta loppen genom de stora glasfönstren som vetter ut mot banan.

Merparten av besökarna har program och olika speltidningar i händerna. Sammanbitna tittar de igenom lopp efter lopp, vilka hästar som är med, vilka kuskar som kör dem – historik och statistik.

En av dem är Carl-Magnus Elg, en hängiven travspelare. Koncentrerat bläddrar han i dagens spelprogram och jämför med informationen i den sportbilaga han har med sig. Han noterar strukna hästar och ringar in och bockar för dem han tror ska vinna.

– Jag försöker läsa på en del i tidningar och på internet innan jag lämnar in ett spel. Men som vissa gör, tar reda på om hästarna ätit och druckit ordentligt och så är att dra det för långt. Man måste ju gå på känsla också, säger han och ler.

Carl-Magnus Elg är 38 år och har spelat på trav sedan början på 90-talet. Under tonåren i småländska Älmhult spelade han en hel del på stryktipset och tyckte inte att trav lockade. Men när han var i 20-årsåldern och pluggade i Lund övertalades han av en kompis att vara med och spela på Dagens Dubbel och intresset för trav vaknade då snabbt.

– Det känns annorlunda än exempelvis tips. Det är större chans att vinna helt enkelt, berättar Carl-Magnus Elg.

Det är måndag vid lunchtid. I en spelbutik på Götgatan på Södermalm i Stockholm granskar Dick Jonsson från Skärholmen noga några av de 33 informationsbladen om dagens travlopp som sitter uppsatta på väggen. Han tar ömsom av och ömsom på sig sina glasögon. Då och då pekar han på ett av hästnamnen och hummar lite eftertänksamt.

– Eftersom trav är ett kunskapsspel är att vara påläst det absolut viktigaste. Om man tar sig tid, är observant och lyhörd går det definitivt att vinna pengar, säger han.

Längst in i butiken sitter ett antal tv-apparater uppsatta. Fyra av dem visar information och statistik om de kommande travloppen, en annan visar text-tv och på storbilds-tv:n i mitten rullar loppen i direktsändning. Butiken är inriktad på trav och är även ombud för livespel. Framför monitorerna finns bord och stolar och de flesta är upptagna av män som håller sina spelkvitton i ett fast grepp.

Ingen pratar med varandra under loppen, men där emellan är det mycket snack och en och annan gliring hörs: ”Va fan, hur kunde du missa den? Den var ju solklar redan förra veckan. Sprang som fan.” ”Jo, jo, så lät det minsann inte när ditt system kraschade redan i andra loppet häromdagen.”

Stämningen är ändå hjärtlig och en av tjejerna som jobbar i butiken hälsar glatt och igenkännande på flera av dem som kommer in för att spela.

På Solvalla är det också många som känner igen varandra. Med jämna mellanrum säger någon hej till någon annan, kollar läget och stämmer av lite om kvällens tävlingar.

Plötsligt ringer Carl-Magnus Elgs mobiltelefon. Det är hans kompis Stefan. Det är dags att ta ut kvällens system. De diskuterar fram och tillbaka om de olika hästarna och kuskarna – hur de sett ut under värmningen, vad det stått i tidningarna och vad det har sagts på tv. De pratar om hästar med namn som ”I Can Fly”, ”Hankypanky Prince” och ”Timetosaygoodbye”.

Carl-Magnus Elgs blick pendlar mellan banan och spelprogrammet och han påpekar för Stefan att ett par tänkbara vinnarhästar sett tunga ut under värmningen.

Efter ett långt resonemang har de spikat vilka hästar som ska tas med. Carl-Magnus Elg fyller noggrant i kupongen, tar en sista koll på en av monitorerna för att kolla att inga fler hästar har blivit strukna, och går sedan fram till en av alla luckor inne i spellokalen för att lämna in spelet. Vid varje lucka står förväntansfulla spelare och väntar på att lämna in sina spel. De flesta ser mycket allvarliga ut. Några spelar för några tjugor, medan andra lägger upp hundralappar och i vissa fall flera tusenlappar.

Det första V64-loppet är igång. Ljudet av det dova taktfasta dunsandet av hästhovar mot den grusade travbanan dominerar ljudbilden. Då och då hörs speakerns röst från högtalarna med kommentarer om loppet. När andra varvet påbörjas drar sig allt fler bort mot målfållan. När hästarna kommer ut på upploppet får de plötsligt sällskap av en kvinna som ropande springer med längs staketet. När nummer fem, ”Taylor Made”, bryter mållinjen som vinnare sträcker hon händerna mot himlen och skriker i högan sky. Hon är delägare i vinnarhästen.

Även Carl-Magnus Elg är nöjd. Nummer fem var en av de hästar han valt att spela på.

– Klart att jag vill vinna pengar, men i första hand spelar jag faktiskt för kicken. Det är en upplevelse att spela på trav, säger han.

I spelbutiken på Götgatan anser Dick Jonsson att han är tillräckligt påläst, men han tänker inte lämna in sitt spel ännu.

– Nej, det är alldeles för tidigt. Mycket kan hända de sista timmarna innan loppet, säger han och kliar sig i det stubbade håret.

Till skillnad från Carl-Magnus Elg spelar Dick Jonsson enbart för att vinna pengar.

– Jag är sjukpensionär och behöver varenda extra slant jag kan få. Jag spelar för att överleva, säger han, innan han lämnar butiken utan att yppa ett ord om vilka hästar han tänker spela på.

Carina, som jobbar i butiken sedan ett år tillbaka, tar emot några spelkuponger och kör dem snabbt genom maskinen och lämnar spelkvittona till mannen på andra sidan disken.

Även hon understryker att trav är ett kunskapsspel och hon berättar att flera av stammisarna spelar på trav på heltid och försörjer sig på det.

– Visst handlar det om flyt också, men säger du till någon av de där, och pekar bort mot ett av borden där fyra män sitter och samtalar, att det handlar om tur blir de skitförbannade.

Spel på trav har konstant ökat de senaste åren och vi svenskar spelade, via ATG, AB Trav och Galopp, för över 11 miljarder förra året – 7,9 av de miljarderna delades ut som vinster under samma år. Spelet direkt på de drygt 30 travbanorna i Sverige har dock minskat betydligt. 2002 hade Solvalla 350 000 besökare – 2006 hade antalet minskat till 234 000.

– Det är så mycket mer lättillgängligt nu att spela på trav utanför banorna, säger Jan Engström på Stockholms travsällskap, och förklarar via telefon att antalet ombud och livebutiker ökar och att många numera också spelar på internet.

Redan i andra loppet spricker systemet för Carl-Magnus Elg ute på Solvalla och han suckar tungt.

– Fan! Jag tänkte ju ha med nummer 15 på systemet. Hästen heter ju till och med ”Super Easy”, säger han och drar handen genom det bakåtkammade mörka håret och konstaterar att favoriterna ”flyger som käglor”.

Travkuskar Solvalla

Travsporten etablerades redan under 1800-talet i Sverige. Loppen kördes till en början på istäckta sjöar, och inte förrän 1907 invigdes Sveriges första landbana – Jägersro i Malmö. På sommaren 20 år senare kördes de första travtävlingarna på Solvalla.

1960 föddes V5-spelet, sporten ökade allt mer i popularitet och i dag är det V75 som travspelet framför allt lever på. I höstas var det nära att just ett V75-system gav Carl-Magnus Elg och kompisarna han spelar med en riktig storvinst. Allt var klart för inlämning då en av grabbarna ringde för att lämna några sista synpunkter på systemet.

 

– Jag ändrade och bytte ut en häst mot en annan. Hade jag låtit det vara hade vi vunnit flera miljoner. Det sved ordentligt, säger han allvarligt.

– Här, direkt på plats, spelar jag gärna på vinnare och plats. Då kan man slänga in en tjuga på en häst och få någon hundring tillbaka. Det är kul att ha något spel i varje lopp – inte minst om systemet spricker tidigt, säger han ironiskt.

Den stora digitala klockan har börjat nedräkningen till nästa start. Carl-Magnus Elg kikar i spelprogrammet och vandrar, liksom de flesta andra, iväg för att lägga nya spel.

Mörkret börjar falla över Solvalla. Den 1 000 meter långa banan lyses upp av gigantiska strålkastare. Lopp efter lopp har passerat. Inga fler starka känsloyttringar har skådats. De flesta som spelar biter ihop och enda sättet att se om de vunnit eller förlorat är om spelkvittot snabbt plockas ner i innerfickan eller om det resolut kastas på marken.

Häst

Grindarna fälls ut från startbilen. Kvällens sjätte och sista V64-lopp är igång. Det är tight. Favoriterna slåss om att placera sig bäst. Det böljar fram och tillbaka. Carl-Magnus Elg följer fokuserat loppet och pratar tyst för sig själv. Hästarna kommer in på det 196 meter långa upploppet och nummer två, ”Southwind Wake”, kommer snabbt på ytterkanten och lyckas med bara några meter kvar till mål ta sig upp i ledning och vinna loppet.

– Yes! Det är just det här jag menar. Känslan när den häst man spelat på tar sig ut på utsidan i slutet av loppet, kämpar förbi de andra och vinner är oslagbar, säger Carl-Magnus Elg, blickar upp mot skyn, ler och stoppar spelkvittot i innerfickan på sin svarta jacka.

Share