Klacken – en del av laget

”Heja grabbar friskt humör – det är det som susen gör.” Hejarramsor har länge hörts på idrottsläktarna, men under de senaste decennierna har det växt till något större. I dag bokas speciella klackbiljetter och att vara engagerad supporter är en livsstil.

Det är onsdag kväll och Hammarby, i folkmun även kallat Bajen, ska möta Lindesberg i den tredje kvartsfinalen i handbollens elitserie. Eriksdalshallen rymmer 1 800 åskådare. I dag har 1 177 betalande tagit plats i hallen. Ett hundratal av dem finns i klacken på ståplats och där är det livat redan innan domaren har blåst för avkast.

Strax innan startsignalen spelas i vanlig ordning vid Hammarbys hemmamatcher ”Just idag är jag stark”. Nästan samtliga i hallen reser sig för att stämma in i sången: ”Jag har väntat så länge på just den här dan’ och det är skönt att den äntligen kommer…” När låten tonas ut tar hejarklacken vid: ”Hammarby, Hammarby, Hammarby!”

Magnus Lundberg är drygt 30 år och sedan barnsben inbiten Hammarbysupporter. Han var till och med i Ryssland för att se handbollslaget spela.

– Det här vinner vi. Inga problem, säger Magnus Lundberg, och blåser bort sitt långa hår ur ansiktet.

Han rättar till sin svarta tröja med Hammarbys gröngulvita emblem och tar ett djupt andetag. Två gånger 30 minuters spel väntar åskådarna. De 14 spelarna på plan, samt avbytarna som sitter längs långsidan, är sammanbitna. Matchen är igång.

Gummisulorna gnisslar mot golvet och svetten sipprar – både hos spelare och hos supportrar. Det är varmt i hallen. Hammarby tar snabbt kommandot och jublet stiger. Lindesbergs reducering till 5-2 noteras knappt, men när Hammarby strax där efter smäller in 6-2 stiger jublet till ett vrål. ”Söder, bröder, glöder!” Bajens fans sjunger med djup stämma, klappar i händerna och dunkar leende varandra i ryggen. Flera supportrar intar rollen som kommentatorer. ”Fan, vad gott.”, ”Semi nästa!”, ”Håll ihop nu – händer!”.

Mitt i klacken står ”Giganten” och hans polare Lasse.

– Det räcker så. Inga efternamn behövs, säger ”Giganten” leende. Alla här känner alla. Dyker man inte upp på en match undrar de andra vart man har tagit vägen, om något har hänt. Det är en fantastisk sammanhållning.

Plötsligt får en av Hammarbyspelarna en rejäl smäll och svordomarna faller tätt från läktaren. Domaren blåser straff. Den sitter. 10-3 till Hammarby och Lindesbergs spelare hänger med huvudet. Inget som Bajenfansen tar någon större notis om.

– Tio baljor på tio minuter! Nu jävlar, skriker Lasse.

– Skönt, så ska det se ut. Nu tar vi det här, svarar ”Giganten”.

– Vilket dåligt lag vi möter. Ser ut som gamla Televerket, skrattar Lasse och syftar på Lindesbergs orange tröjor.

Hammarbyklacken
Handbollsklacken (Foto: Hammarby Foto)

Känslorna på läktaren flödar och supportrarnas inlevelse visar sig i både glada och upprörda utrop, ansiktena ömsom leende, ömsom sammanbitna. Det applåderas, händer knyts och ett och annat långfinger sträcks då och då upp och riktas mot domarna eller motståndarlagets spelare. Det skriks och det sjungs.

”Giganten” är klädd i en grönvit jacka. På ryggen är det tryckt ”Svärmorsdrömmarna” som är en intresseorganisation som bildades 2001 av ett kompisgäng. I dag har de ett femtiotal medlemmar. Deras motto är att följa Hammarby i alla sporter – både borta och hemma, och stötta dem med sång och engagemang.

– Hammarby betyder allt och jag följer dem till ”the bitter end”, säger ”Giganten”, och understryker att supportrarna betyder mycket även för spelarna.

– De säger det ofta, och efter matcherna kommer de alltid fram och tackar och sjunger en sång med oss. Sådant värmer. Det är ömsesidig kärlek och det är det Hammarby handlar om.

Han trycker höger pekfinger mot sin överläpp och blottar en tand prydd med Hammarbys klubbmärke, flinar och säger: – Kvinnor kommer och går, men Bajen består. Så är det bara.

Sorlet under pausen bryts av en visselpipa. Andra halvlek är igång. Åskådarna intar sina platser. Locken på de nyinköpta ölen plockas av. Resultattavlan visar 21-10 till Hammarby. Några få orange halsdukar syns längst bort i hallen, men de grönvita färgerna dominerar totalt. Sången tar fart igen: ”Fanan vår är grön och vit, och ni ska passa er för vi är Hammarby!”

Lindesberg tar tag i sitt spel, börjar knappa in, och missnöjet sprider sig i Hammarbypubliken. Sången tystnar.

– Kom igen nu. Va fan. Kämpa!, skriker Lasse. En sådan chans får vi bara inte missa.

I mitten på andra halvlek rasslar det till i motståndarlagets nät ett par gånger i rad och supportrarna får ny energi och sången tar åter fart. ”Bara Bajare”, ekar i hallen. ”Öka takten sista kvarten!”

Det är hetsigt på planen. Ett efter ett delas de gula korten ut. Hammarbys fans har en hel del synpunkter på domsluten. Minuterna tickar iväg – målen trillar in. Hammarby sätter det 36:e målet. ”Ska ni gå hem nu?”, ropas det från läktarna till Lindebergsspelarna, som dock gör mål i nästa anfall. Men Hammarby kontrar snabbt och spikar slutresultatet till 37-30.

– Jag sa ju att vi skulle vinna det här. Nu är vi i semi! Nästa steg är att ta sig till final och spelar vi så här då så vinner vi, säger Magnus Lundberg lyriskt och ler stort.

Share